Jag är ju så trött på mitt liv jämt o klagar och gnäller. Och vissa dagar känns ju allt bara bläää o man undrar om det ska va så här livet ut.
Men läste en blogg idag som fick mig att tänka efter. Visst är det jobbigt allt kring Wille och denna ständiga oro över hans ostabila nacke och allt annat. Men det finns ju de som har det värre. Tror man måste bli påminnd om det ibland eftersom alla som jag har närms har det ju inte så svårt, i alla fall inte med sina barn o så och de förstår ju inte det här men inte heller förstår jag hur det kan va att själv vara sjuk, ha ett sjukt barn och ändå va en sån possitiv människa. Till saken hör att jag träffade människan vart blogg jag läste idag och har träffat en del gånger förut också.
Jag måste rycka upp mig. Är så imponerad av sånna människor som har det så jobbigt men ändå har livsglädjen.
Jag är inte alls samma tjej som jag va innan jag fick Wille. Orkar inte göra nått längre, knappt leka med Wille. RYCK UPP MIG, NUU !!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag är otroligt imponerad av dig hur du lägger all din kärlek o tid på att se till att Wille får uppleva, lära sig, känna sig stor osv,osv utan hjälp av i stort sett någon.
Tänk efter du hittar väldigt ofta på saker med Wille. Även om du tycker at de e små grejor så tycker i allafall jag att du är storartad som alldeles själv släpar iväg me alla ptylar t ex för att bara hälsa på oss, Utan hjälp o uppbackning från någon annan, o sedan när du kommer hem så måste du handla laga mat o ta ta hand om en till.
Du har dessutom ett av de mest färgstarka barn man kan ha kolla bara hans utstrålning och glädje över att han har dig.
Hälsningar Pappa/Morfar
Skicka en kommentar