Oro oro

Man går ju med ständig oro, större oro än en vanlig förälder. för visst har säkert alla föräldrar en viss oro för sina barn.
Men nu har Wille mått sisådär i 1 månad nästan, men han har inte vart jättedålig och då är det ingen som bryr sig. Om vi vill ha hjälp så måste vi åka till akuten o man vill ju inte åka dit dels pga smittorisk och för att han inte är akut sjuk. Känns ju dumt att komma o ta deras tid med en unge som kanske just då snattrar o är hur glad som helst.

Pratade precis med sköterskan på neuropediatriskt och alla barnneurokirurger va borta den här veckan så ingen o rådfråga. O hon menade på att det kanske inte alltid är relaterat till shunten när han är dålig. Nej visst, men han säger ju att han har ont i huvet då o då och han är tröttare än vanligt och äter väll inte jättebra.
Men vi får avvakta helt enkelt o se vad som händer.

Bara hoppas att han inte blir jättedålig nästa vecka då vi ska iväg.
Det är ju så påfrestande att jämt jämt gå o "vänta" på att nått kanske ska hända. Man vet ju aldrig när det kommer. När man måste till akuten för han mår jättedåligt.
Men de vill inte ställa om shunten nu eftersom han inte mår jättedåligt och man ska inte hålla på o ställa om den för ofta heller. Det är inte bra för huvet.

Vi avvaktar och oroar oss så länge...